LisasVirrigaTankar

Idag skulle jag vara riktigt duktig och modig när jag kom hem från min lilla vän, jag bestämmde mig för att cykla till apoteket på mariatorget för att hämta ut allergitabletter. Det var ingen enkel väg jag cyklade i trafiken helt själv och det gick bra hela vägen dit. Jag var så stolt när jag kom fram ända tills jag insåg att jag glömt cykelnyklarna men jag låsades låsa cykeln och gick in. Cykeln blev inte snodd och jag började trampa hemmåt igen. Allt kändes toppen å jag cyklade i racer fart ner för en bake och märkte inte att det var en tvärgata och att jag fått röttljus och att den andra gatan måste fått grönt. För oj vilken krock det höll på att bli. Bilen tuttade och jag försökte stanna och hann precis. Jag fick värsta arga blicken, en mördarblick av chaffören i bilen. Som om jag inte hade fattat att han kunde kört på mig?!  Viserligen kan jag ha verkat trög i huvudet och jag kanske va de då för att jag var trött men såå trög tror jag inte att många människor är! Jag blev smått förbanad tillbaka men vågade inte visa de då utan log istället till chaffören.  Han såg nämligen ut som han skulle kunnat hoppa ur bilen vilken sekund som hälst och börjat skälla på mig,  jag ville ju inte riskera något.
Jag får helt enkelt hoppas på bättre cykel lycka imorgon:)