LisasVirrigaTankar

Jag var på väg till min lilla vän i Täby, satt på roslagsbanan. Jag hade det mycket bra för jag hade tagit med en bok och slapp sitta och titta på alla människor slapp höra dem prata för jag hade ipoden i öronen, allt var bara så bra! kom till näst sista stationen och skulle ringa min vän och säga att jag var där om några min vet inte varför men tänkte att det var bra! Då small det till lät som någon klappa händerna superhögt jag vände mig om och såg några killar som gick av och tänkte jaha det var bara dom då..

Men icke, icke när tåget skulle starta igen hände inget mer än att hela tåget började åka baklänges chaffören försökte flera gånger. Inget hände. En kille i min vagn försökte gå av men dörren hade också slutat fungera.

Då kom paniken krypande inom mig.. om man inte äns kan gå ut tänkte jag tänk om motorn typ börjar brinna , HJÄLP! Men så tänkte jag lugnande för mig själv att om jag dör så var det väll meningen.

Jag gjorde inte det, några minuter senare försökte killen öppna dörren ingen och det funkade. Jag käne mig fri i oskan och ösregnet utanför roslagsbanan när jag kom på att jag inte viste hur jag skulle gå ringde min lilla vän som förklarade. När jag kom fram var jag rätt blöt och lite kall men vad gjorde det!?

Idag är det i alla fall betydligt bättre väder och det är bara att hoppas på att det inte händer något oväntat ikväll med tanke på att det är ikväll Familjen andersson landar. Och det vill jag verkligen att det gör för nu har i alla fall jag varit katt vakt för sista gången på ett tag annars för nångon annan rycka in!